Verktygslådan mot desinformation

Vad är mottal mot desinformation? 

Mottal, i sammanhanget desinformation, kan definieras som proaktiv och reaktiv kommunikation som syftar till att korrigera falsk information, lyfta fram pålitlig information och bygga motståndskraft mot vilseledande berättelser. 

Mottal mot desinformation sker på två nivåer. 

För det första kan samhällen, plattformar, organisationer och myndigheter engagera sig i aktivt mottal. De kan avslöja falska nyheter som cirkulerar genom att faktakolla informationen och källorna. Sådana grupper kan också underlätta “prebunking”, det vill säga dela handgripliga råd om hur användare själva kan upptäcka desinformation och göra dem till sina egna faktagranskare, även innan de utsätts för desinformation. 

För det andra kan enskilda användare engagera sig i passiva former av mottal. Genom att vara uppmärksamma och utveckla medvetenhet om desinformation kan användare passivt motverka spridningen av desinformation genom att avstå från att tro på och sprida desinformation. Enskilda användare kan också engagera sig i aktivt mottal genom att dela pålitliga nyheter om aktuella händelser. Ibland delar välvilliga enskilda användare också desinformation med avsikt att förlöjliga den. Emellertid kan sådana former av storskaligt aktivt mottal bland användare slå tillbaka eftersom andra användare senare minns den falska informationen men glömmer faktumet att den är felaktig. 

Vad är desinformation? 

Desinformation är falsk information som medvetet skapas och sprids med avsikt att vilseleda eller luras. Det kännetecknas av den avsiktliga produktionen av falsk information eller manipulering av befintlig information för att skapa en falsk berättelse. Syftet med desinformation är ofta att orsaka skada, så split, uppvigla konflikt eller påverka allmänhetens åsikter eller beteende på ett visst sätt. 

Det finns många exempel på desinformation. Etniska upplopp har ofta föregåtts av falsk information om andra etniska grupper, inklusive våld mot barn och kvinnor. Betydande politiska exempel på desinformation är påståendet att det amerikanska presidentvalet 2020 vanns genom valfusk. Många exempel på desinformation sågs också under COVID-19-pandemin, till exempel om biverkningar av vacciner och alternativa behandlingar för COVID-19. 

Fallstudier av mottal mot desinformation 

En framträdande metod för mottal mot desinformation är “debunking” eller faktagranskning. Detta sker i samarbete mellan faktakollare och sociala medieföretag där journalister eller andra faktagranskare identifierar att en cirkulerande information är falsk eller vilseledande och sociala medieföretag därefter flaggar eller märker denna information som vilseledande. Faktagranskning fungerar genom att de minskar tilltron till den falska informationen, även om effekterna har visat sig vara aningen små och kortvariga. Dessutom är ett praktiskt problem att det finns större mängder desinformation i omlopp än vad som är möjligt att faktagranska. Samtidigt tyder forskning på att risken att bli granskad av medieinstitutioner spelar en viktig roll för att hålla politiker ansvariga. 

Med tanke på de stora resurser som krävs för att utföra och sprida faktagranskningar, investeras alltmer i att komplettera avslöjandet av desinformation med insatser att stärka användarna genom “prebunking”. 

En form av prebunking är att påverka beteendet genom nudging.1 Grundtanken med en nudge-strategi är att människor redan är motiverade att tro på och dela korrekta nyheter, och nudgen är en enkel påminnelse att komma ihåg detta även när användaren surfar på sociala medier. Exempel på sådana “noggrannhets-nudgar” är popup-frågor som frågar människor om de tror att en nyhetsartikel är sann eller om det är viktigt att dela korrekt information. Flera studier har visat att noggrannhets-nudgar fungerar i flera olika kulturella sammanhang, men att effekterna är små. Samtidigt är dessa nudgar snabba att genomföra och enkla att implementera på sociala medieplattformar. Detta är en betydande fördel. 

En annan form av prebunking är genom gamifierade interventioner.2 En. Medan noggrannhets-nudgen fokuserar på användarnas motivation, fokuserar dessa spel på motståndskraft genom kompetensbyggande. Den underliggande idén är att människor kan lära sig att känna igen strategier från desinformationsskapare genom att spela spel som sätter dem i rollen som en sådan producent. Flera olika spel har utvecklats, inklusive spel som fokuserar på specifika ämnen som klimatförändringar och covid-19. Forskningen visar att de kompetenser som utvecklas i spelet kan hjälpa människor att identifiera falsk information både i laboratoriemiljöer och på sociala medieplattformar, och att de inlärda kompetenserna fortsätter att stärka användarna under flera månader. Samtidigt tar dessa gamifierade interventioner mycket längre tid att utveckla och är därför svårare att genomföra i online-miljöer utanför utbildningssammanhang (t.ex. i skolor eller på arbetsplatser). 

En sista form av prebunking, interventioner för digital mediekompetens3, är också inriktad på kompetensbyggande. Medan gamifierade interventioner ger kompetenser indirekt när användaren spelar ett spel, ger interventioner för digital mediekompetens mer direkta instruktioner om hur man identifierar falska nyheter online, vilket i grunden gör användaren till sin egen faktagranskare. Nedan följer ett framstående exempel på konkreta råd som tillhandahålls av Facebook till sina användare, både på deras plattform och i annonser i tidningar över hela USA, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Mexiko och Indien. 

• Var skeptisk till rubriker. Falska nyheter har ofta fängslande rubriker i versaler med utropstecken. Om påståenden i rubriken låter otroliga är de förmodligen det. 
• Granska URL:en noggrant. En falsk eller avvikande URL kan vara en varningssignal för falska nyheter. Många falska nyhetssajter imiterar autentiska nyhetskällor genom att göra små ändringar i URL:en. Du kan gå till webbplatsen för att jämföra URL:en med etablerade källor. 
• Granska källan. Se till att historien är skriven av en källa du har tillit till med ett rykte av trovärdighet. Om artikeln kommer från en okänd organisation, kolla deras “Om” -avsnitt för att lära dig mer. 
• Var uppmärksam på ovanlig formatering. Många falska nyhetssajter har stavfel eller klumpig layout. Läs noggrant om du ser dessa tecken. 
• Titta på bilderna. Falska nyheter innehåller ofta manipulerade bilder eller videor. Ibland kan bilden vara autentisk, men tagen ur sitt sammanhang. Du kan söka efter bilden eller fotot för att verifiera var det kommer ifrån. 
• Granska datumen. Falska nyheter kan innehålla tidslinjer som inte verkar stämma eller datum som har ändrats. 
• Kontrollera fakta. Kontrollera författarens källor för att bekräfta att de är korrekta. Brist på fakta eller hänvisningar till namnlösa experter kan indikera en falsk nyhet. Leta efter andra artiklar om samma ämne. Om ingen annan nyhetskälla rapporterar samma historia kan det indikera att historien är falsk. Om historien rapporteras av flera källor du litar på är det mer troligt att den är sann. 
• Är historien ett skämt? Ibland kan falska nyheter vara svåra att skilja från humor eller satir. Kontrollera om källan är känd för parodi, och om historiens detaljer och ton tyder på att det kan vara bara för skojs skull. Vissa historier är avsiktligt falska. Granska de historier du läser och dela bara nyheter som du vet är trovärdiga. 

Forskning har funnit att exponering för liknande annonser och interventioner, faktiskt gör människor mer benägna att identifiera falsk information och att betrakta dess effektivitet som relativt stor. Interventioner för digital mediekompetens verkar fungera, delvis eftersom de stärker individens förmåga och skapar därigenom en känsla av befogenhet. Det finns dock bevis för att det krävs en viss förkunskap om digital mediekompetens för att kunna dra nytta av tips som dessa. Dessutom är många interventioner för digital mediekompetens relativt omfattande och kräver därmed en tillhörande workshop eller genomgång. 

Saker att överväga 

När man engagerar sig i mottal mot desinformation, till exempel genom att utforma interventioner för att stärka användare, finns det flera viktiga aspekter att ta hänsyn till. 

För det första indikerar flera studier att många interventioner som hjälper människor att identifiera falsk information också utlöser en mer allmän skepticism så att människor också börjar misstro korrekt information, även om effekten är starkare för falsk än för korrekt information. Ett centralt fokus för mottal mot desinformation bör därför vara att främja intellektuell ödmjukhet snarare än skepticism. Medan allmän skepticism och misstro till och med har visat sig korrelera positivt med delning av desinformation (t.ex. innehåll relaterat till konspirationsteorier), har intellektuell ödmjukhet konsekvent visat sig minska motivationen att dela desinformation. Ett sätt att bygga intellektuell ödmjukhet är att visa exempel på kognitiv bristfällighet. 

För det andra fokuserar vissa former av mottal på att stoppa spridningen av desinformation medan andra former fokuserar på att stärka människor att utveckla motstånd mot att tro på desinformation. Ett fokus på kognitiva motstånd kan vara särskilt viktigt. Forskning visar att de flesta människor mycket sällan delar information på sociala medier, korrekt eller falsk. Det största problemet med desinformation är förvirringen den skapar för dem som råkar exponeras för den. 

För det tredje är det ofta viktigt att överväga skalbarheten och omfånget när man utformar interventioner för att stärka användare. Den mest effektiva interventionen kräver ofta en kontext av workshop eller utbildning, som sträcker sig över minst 5-10 minuter. Förmodligen är den mest genomförbara och effektiva strategin därför en som kombinerar workshops för att bygga kompetenser (t.ex. kombinationer av övningar i digital mediekompetens och gamifierade övningar), med frekventa påminnelser online för att hålla motivationen hög (t.ex. via noggrannhetsnudgar) och faktagranskning när det är möjligt. 

För det fjärde är desinformation identifierbar eftersom den ofta har särskilda signaturer. När artificiell intelligens blir förfinad är det troligt att det blir svårare att upptäcka desinformation eftersom informationen mer noggrant kan komma att likna korrekt information (t.ex. genom användning av artificiellt skapade men mycket realistiska videor). I dessa omständigheter blir bekostade faktagranskningar utförda av medieinstitutioner viktigare. Men för att vara effektiva måste dessa medieinstitutioner vara betrodda av allmänheten. En central fokus för alla som är bekymrade över desinformation är därför också att bygga och upprätthålla fria, oberoende och resursstarka medieinstitutioner. 

För vidare information:  

Europarådet – Toolkit on combating hate speech during electoral processes (2022)  

InterAction – DISINFORMATION TOOLKIT 2.0  

Storbritanniens regering – RESIST 2 Counter Disinformation Toolkit  

Europeiska unionen – Disinformation toolkit  

UK Department of Culture Vaccine – Disinformation Toolkit  

US Cybersecurity & Infrastructure Security Agency – Election Disinformation Toolkit  

Alan Turing-institutet – Counterspeech: a better way of tackling online hate?  

Pen America – Guidelines for Safely Practicing Counterspeech  

Google — Jigsaw

Slutkommentarer:  

FFS tackar professor Michael Bang Petersen för skapandet av denna verktygslåda. 

FFS tackar nedanstående institutioner för allt deras stöd vid skapandet av detta resultat.